Vätgasens nästa kapitel: Så kan vätgasderivat driva den fossilfria omställningen i Sverige

Vätgas är ofta i fokus – vad är det som gör just vätgasderivat till ett särskilt intressant eller nödvändigt område att utforska i det här projektet?

För sjöfartens omställning till förnybara drivmedel är produktion av e-bränslen – där vätgas är en insatsvara – en nödvändighet, eftersom flera typer av gröna bränslen tillsammans behövs för att möta sektorns olika behov. Olika fartygstyper, till exempel kortsjöfart, reguljärtrafik och fartyg av olika storlek, har skilda förutsättningar och lämpar sig för olika lösningar. Vissa fartyg kan elektrifieras, andra kan drivas med biogas, medan vissa på längre sikt kommer behöva vätgasbaserade bränslen såsom e-bränslen.  

Att skapa förutsättningar för hela sjöfartens omställning handlar om att utveckla tekniker och möjligheter för många förnybara drivmedel som då kompletterar varandra och också gör systemet mindre sårbart. Men också att produktionen för ett enskilt förnybart bränsle inte kommer räcka utan hela paletten behövs där vätgasbaserade bränslen är en nödvändighet i den gröna omställningen.

Utifrån Sveriges intressen är produktionen av förnybara drivmedel särskilt intressant då norra delarna av Sverige anses vara särskilt gynnsamt för produktion. Det behöver vi ta vara på och ta på oss ledartröjan!

Vilka branscher eller sektorer ser du som de mest lovande eller tidiga användarna av vätgasderivat, utifrån det ni sett hittills i projektet?

Grunden är ju att skala upp produktionen av förnybar vätgas som sedan kan generera olika vätgasderivat. Industrin kommer fortsatt att ha stora behov av vätgas, och vätgasderivat, och prognosen är att det ökar i takt med att fossilfria processer utvecklas. Därför behöver tekniken för att ta fram just den gröna förnybara vätgasen fortsätta att effektiviseras då den kommer spela en stor roll inom just industrin. I övrigt så är de tunga transporterna inom sjöfarten och flyget särskilt lämpade för just de förnybara vätgasderivaten.  

Vilka är de största utmaningarna ni mött hittills när det gäller att samla olika aktörer kring utvecklingen av vätgasderivat?

Jag vill gärna börja med att lyfta att en stor styrka i projektet är att flera hamnar och energibolag deltar, och att deras samarbete är en förutsättning för att lyckas. Samtidigt ser jag en utmaning i att framöver kraftsamla hela värdekedjan – där transportköpare och varuägare har en nyckelroll i att utveckla affärsmodeller som både pressar prisbilden och möjliggör storskalig produktion. I slutändan finns även konsumenten, och vi behöver alla bidra till omställningen genom att initialt acceptera en något högre kostnad på varor. I det sammanhanget blir det särskilt värdefullt att CLOSER deltar i projektet med sitt breda nätverk av aktörer, vilket skapar goda förutsättningar för att driva samverkan längs hela värdekedjan.

Vad hoppas du att H2Derivatives projektet ska ha lett till när projektet avslutas – vilka konkreta resultat vill du se?

Ett konkret resultat skulle vara att identifiera och sätta på plats de samarbeten som behövs framöver tvärsektoriellt för att möjliggöra en uppskalning av produktion där sjöfarten och hamnar har behov av en del av produktionen, men är långt ifrån den enda behovsägaren.  

Jag hoppas också att projektet bidrar till att snabba på processer för att ta fram regelverk och säkerhetsföreskrifter för hur hamnar ska hantera nya bränslen samt också hur dessa nya bränslen ska samexistera med fossila bränslen i hamnar under en omställningsperiod. Här behöver stat, kommun och myndighet, i samverkan med näringsliv, jobba väldigt intensivt de närmaste åren. Risken är att vi annars hamnar på efterkälken och dessutom har svårt att leva upp till regelverk inom EU som just handlar om hur stora mängder förnybara drivmedel som sjöfarten måste använda framgent.